Allt började år 1977, då en utredning tillsattes av den dåvarande borgliga regeringen: ”Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet”. Uppdraget var att undersöka elva olika utvecklingsländers utmaningar inom tillverkningsindustri samt deras önskemål om bistånd.

Slutsatsen av utredningen blev att regeringen i oktober 1978 fattade beslut om att inrätta en fond för att främja tillkomsten och utvecklingen av tillverkningsindustrier i utvecklingsländer. I januari 1979 grundades stiftelsen Swedfund med ett första grundkapital på 100 miljoner kronor.

Swedfunds uppdrag sträckte sig från att medverka kring förinvesteringsstudier, förmedla kontakter mellan intressenter i utvecklingsländer och svenska företag, till att finansiellt medverka i samägda företag, så kallade joint ventures, tillsammans med svenska företag och lokala partners på plats. I uppdraget ingick också att tillhandahålla riskkapital i form av aktieteckning, lån samt att ställa garantier för upplåning eller andra finansiella åtaganden i länder med vilka Sverige bedrev ett långsiktigt utvecklingssamarbete.

För att Swedfund skulle kunna investera krävdes en svensk partner. Finansieringen gick till små och medelstora företag och företagen skulle bidra till en positiv ekonomisk och samhällsmässig utveckling i landet.

Den första tiden

I Swedfunds första årsredovisning framgår att 206 förfrågningar inkom under det första verksamhetsåret.

De länder som Swedfund i första hand skulle samarbeta med tillhörde världens allra fattigaste. Flertalet av länderna hade mer eller mindre permanenta valutaproblem och därmed dålig internationell kreditvärdighet. De lokala marknaderna var små och den politiska situationen i många fall instabil. Swedfund konstaterade också att det fanns ett stort behov av utbildnings- och förberedelseinsatser i anslutning till projekten. Utgångspunkten var att investeringarna skulle vara tillräckligt lönsamma för att bära kostnaderna för detta, men samtidigt var det svårt att genomföra sådana insatser, speciellt i mindre företag.

Vid den här tiden hade Swedfund sju anställda. Swedfund samarbetade med SIDA, som kunde finansiera studier, och EKN, som kunde ge garantier. Investeringarna kunde även få stöd från den statliga biståndsmyndigheten Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). De biståndsmetoder som användes var främst krediter, internationella kurser och kontraktsfinansierat tekniskt samarbete (KTS). KTS utformades för att möta efterfrågan på svenska kunskaper och erfarenheter i länder där Sverige annars inte bedrev långsiktigt utvecklingsarbete.

Förändringar 1991

1991 fattades beslut om att omvandla stiftelsen Swedfund till ett aktiebolag. En ny myndighet, SwedeCorp (Swedish International Enterprise Development Corporation eller Styrelsen för Internationellt näringslivsbistånd), bildades. Denna myndighet var en sammanslagning av Swedfund, Importkontoret för u-landsprodukter och SIDA:s industribyrå. Bolaget Swedfund hade ingen personal, förutom en VD, som även var generaldirektör för den nya myndigheten som hade femtio anställda samt en styrelse.

Syftet med SwedeCorp var att ha en organisation för svenskt bistånd till näringslivssektorn i utvecklingsländer och Östeuropa. Men det var svårt att få organisationen att fungera eftersom Swedfund investerade och resten var gåvobistånd. Istället fick Swedfund International AB i september 1991 ta över den tidigare stiftelsens portfölj från SwedeCorp, och man erhöll särskilda medel för att investera i Östeuropa.

1993 till 2000

1993 bemannades bolaget med elva anställda. 1995 bestämdes att myndigheten skulle läggas ner och gåvobiståndsdelen, inklusive BITS, togs över av Sida. Sida fick i denna veva en ny logotyp och bytte namn genom att A:et byttes ut från ”Authority” till ”Agency” (Swedish International Development Cooperation Agency.

Den 1 september 1995 flyttade Swedfund till nya lokaler på Sveavägen. I slutet av året bildades dotterbolaget Swedfund Financial Markets AB, för att investera i banker i Baltikum. Det nya bolaget hade en VD och en anställd. Verksamheten var framgångsrik och pågick till 2001, när bankinnehaven såldes till bland andra svenska banker. Vinsten gick till moderbolaget Swedfund som i sin tur betalade en utdelning till ägaren.

1998 bildades Swedfund Investment Services – en konsultverksamhet som under några år bistod svenska företag med finansieringslösningar, i huvudsak i Östeuropa. Samma år etablerades Swedfunds första utlandskontor, i Zimbabwes huvudstad Harare. Kontoret öppnades högtidligen i början av 1999 av Zimbabwes finansminister vid en middag där även Swedfunds styrelse och medarbetare deltog. Kontoret fick tyvärr stängas ned mot bakgrund av de oroligheter som utbröt i Zimbabwe.

Efter år 2000

Historien efter år 2000 kan beskrivas med ett ord: Expansion. Swedfund hade ambitionen att gå från en investeringsnivå till nästa och denna ambition innebar bland annat en önskan att få mer kapital. Swedfund och Utrikesdepartementet (UD) hade täta dialoger kring affärsplanen och behovet av finansiering. En utvärdering gjordes av verksamheten och Swedfund fick möjlighet att bygga organisationen utifrån geografiska regioner. År 2005 fick bolaget kapitaltillskott om 800 miljoner kronor över två år, samtidigt tillträdde en ny VD med uppdraget att upprätta en ny affärsplan.

Tidigare hade Swedfund genom den så kallade Östersjömiljarden investerat en hel del i Baltikum, vid sidan av investeringarna i Afrika. Nu började Swedfund även investera tillsammans med svenska företag i Kina. Det fanns behov av finansiering för svenska medelstora företag som ville etablera sig där.

Under perioden mellan 2005 och 2010 ökade investeringarna i varje affär relativt mycket. Från att ha investerat omkring 7-8 miljoner svenska kronor så investerades nu ungefär tio gånger så mycket, 7-8 miljoner US-dollar.

Swedfunds ägare ville dock att bolaget fortsatt skulle fokusera på Afrika, och 2007 etablerades lokalkontoret i Nairobi. Grunden var att kunna fortsätta arbetet mot Afrika efter att Hararekontoret lagts ned på grund av utmaningar att vara verksam under Robert Mugabes regim. Men Swedfund ville också öka sitt samarbete med andra utvecklingsfinansiärer. Att kontoret placerades i Nairobi var naturligt då det är Östafrikas ”hub”, en stor del av de aktiva investerarna fanns där samt att Nairobi är lättillgängligt, inte minst med flyg.

Men det fanns utmaningar med att öka aktiviteten i afrikanska länder. Svenska företags aktiviteter i Afrika skilde sig från Baltikum, dels hade företagen stora säljorganisationer i Afrika, men man följde ändå inte med sin investering på samma sätt som man gjort i Baltikum. Detta föranledde att Swedfund i större utsträckning gjorde aktieinvesteringar tillsammans med lokala samarbetspartner. Strategin innebar förhöjda risker, men det var ett effektivt sätt att nå utvecklingseffekter.

Hållbarhet

Miljö och social hänsyn och god bolagsstyrning är grundförutsättningar för långsiktigt hållbara och lönsamma företag. Redan 1998 hade Swedfund en särskild policy för miljöhänsyn i affärsverksamheten, som byggde på världsbankens riktlinjer. Under 2003 togs även en etikkod fram som godkändes av styrelsen. Etikkoden innehöll krav på att alla investeringar skulle följa internationellt erkända standarder om miljö och sociala frågor, lokal lagstiftning samt ramverken FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, ILOs kärnkonventioner och OECD-konventionen om bekämpning av mutor av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärstransaktioner. Från 2006 ställde Swedfund även årligen uppföljningsfrågor gällande miljö och etik i två separata frågeformulär till portföljbolagen, för att följa upp och positivt påverka portföljbolagens utveckling.

Swedfunds hållbarhetskrav har uppdaterats kontinuerligt under åren. 2010 lades miljöpolicy och etikpolicy ihop till en gemensam hållbarhetspolicy. Även de årliga uppföljningsfrågorna slogs ihop till ett frågeformulär för miljö och sociala frågor. Vid denna tid utarbetade Swedfund sitt första miljö- och sociala ledningssystem som sedan dess styr hållbarhetsarbetet. Swedfunds samtliga policys och processer uppdateras och utvecklas löpande. Till exempel uppdaterades både policy och ledningssystem för att tydligare lyfta fram mänskliga rättigheter enligt UNGP under 2014.

Sedan 2010 genomförs djupanalyser på portföljbolagen genom miljö- och sociala revisioner. Revisionerna utförs av Swedfunds interna ESG-specialister och vid specifika tillfällen av externa specialister, och resulterar i aktiva handlingsplaner för att vidareutveckla portföljbolagens hållbarhetsarbete. Idag genomförs även djupgående ESG-analyser inför varje investering, där en hållbarhetshandlingsplan utarbetas som ingår i investeringsavtalet.

2012 attesterade Swedfund UN Principles for Responsible Investments. Vi redovisar också arbetet med implementeringen av UN Global Compacts 10 principer i en årlig Communication on Progress (COP). Sedan 2013 publicerar Swedfund en Integrerad redovisning som jämställer hållbarhetsredovisningen med den finansiella redovisningen.

2013-2014 implementerade Swedfund en ny affärsmodell som utgår från de tre fundamenten i uppdraget: Samhällsutveckling, hållbarhet och finansiell bärkraft. Fundamenten och de indikatorer de innefattar genomsyrar hela investeringsprocessen, från initial bedömning via den aktiva ägandefasen till och med slutlig exit, och hur Swedfund slutligen mäter, utvärderar och redovisar resultat. Såväl hållbarhets- och rapporteringskrav, som juridiska förutsättningar ryms in om investeringsavtalen.

2013 kom även ett uppdrag från ägaren att alla statligt ägda bolag skulle formulera och anta strategiska hållbarhetsmål. Swedfunds hållbarhetsmål finns att läsa här. 

2013 antogs en separat anti-korruptionspolicy av Swedfunds styrelse och samtidigt togs det fram en modell för anti-korruptionsarbete för våra portföljbolag.

Swedfunds ställningstagande om klimat antogs av styrelsen i oktober 2017, den beskriver både hur vi praktisk arbetar med klimatfrågan i vår investeringsprocess, i vårt aktiva ägande i våra fokussektorer och konstaterar även att Swedfunds energiinvesteringar endast görs i förnybar energi.

Swedfund idag

Som utvecklingsfinansiär har Swedfund idag utvecklats till att ha en speciell roll inom svenskt bistånd, bland annat som katalysator för att nå Agenda 2030. Genom att ställa krav på utvecklingsresultat och ha nära kontakt med portföljbolagen kan Swedfund följa upp, skapa värde och säkerställa att de utvecklas i rätt riktning. Investeringarna görs inom tre sektorer som vi ser är särskilt betydelsefulla för nå målet om minskad fattigdom: Energi & Klimat, Finansiella Institutioner och Fonder, för att öka andelen SME:s och främja entreprenörskap, samt Hälsa. Klimat och jämställdhet är två tematiska områden som genomsyrar vår verksamhet oavsett val av instrument, geografi eller sektor.

Affärsmodellen bygger fortsatt på de tre fundament: Samhällsutveckling, hållbarhet och finansiell bärkraft. Alla tre fundament är lika viktiga och lika nödvändiga för att skapa hållbar utveckling. Swedfund utvärderar alla investeringar och redovisar verksamhetens utvecklingsresultat utifrån de tre fundamenten. Läs mer om våra fundament.

Swedfund ska fortsatt verka i världens fattigaste länder, där det finns störst möjlighet att göra skillnad. Vi har därför valt att ha ett geografiskt fokus på Afrika söder om Sahara, och i de fattigaste länderna i Asien.

I verksamheten finns också Projektacceleratorn och Swedpartnership. Swedpartnership hjälper små och medelstora svenska företag att etablera samarbete med bolag i Afrika, Asien, Latinamerika och Östeuropa. Projektacceleratorn syftar till att skapa fler hållbara projekt i länder på DAC-listan. Swedfund kan genom projektacceleratorn finansiera konsultinsatser som stärker projektutvecklings- och beställarkapaciteten hos lokala projektägare för att underlätta hållbar upphandling.